NIKITHA Förlag
Litterär debut av bildkonstnär
Bildkonstnären Eva Fidjeland har debuterat ut med en samling dikter, Metamorfos, på eget förlag. För den som känner henne närmare är det ingen överaskning, hon har ett poetiskt handlag med det hon skapar i sitt måleri.
Eva Fidjeland är en rikt begåvad ord- och bildkonstnär. I måleri, glaskonst och skulptur uttrycker hon känslor och tankar om universella spörsmål.
(...) Metamorfos betyder förvandling. Eva Fidjeland beskriver fröets förvandling till blomma. Hon ser universum spegla sig i mikrokosmos och häpnar över hur mycket som ryms i begreppet liv och död. Hon företar en resa till en existens i en annan dimension. Kärlek i stort, är det hon talar om. Hennes måleri utgör illustration och bakgrund till dikterna. Dikterna är eteriska, luftiga och doftande. Hon utgår från fröet, nebulosan och vattendroppen. Vi är en del av allting, säger hon - det stora finns i det lilla. Det är som med fjärilen. Dess märkliga metamorfos från larv till färdig insekt som fascinerat oss i alla tider.
Eva Fidjeland började skriva på allvar efter sin senaste utställning på Kalmar Konstmuseum i december 2003 då hon var månadens konstnär. Hon hade med en liten dikt som blev början till diktsamlingen. Lyrik är det svåraste mediet. Det som godkänts har gått igenom självkritikens eklut många gånger.
Ett klart och rent språk, finstämt, ändå kraftfullt, ljust måleri, föreställande och ändå abstrakt. Solljus och eruptioner i vulkaner och universum. Det är en komposition för stor ljusorgel. Färgerna spelar upp en rikt varierad symfoni. Dikterna har en musikalisk nerv som skulle kunna locka en tonsättare. Ja, vad allt kan inte ett konstverk föra med sig av lustförnimmelser och känsla av gränslöshet. Dikterna har en stark inneboende skönhet, men är inte söta och romantiska.
copyright RAGNHILD OXHAGEN
Ölandsbladet den 9 februari 2008
Astartes Mage
Utgiven av Eva Fidjeland/NIKITHA Förlag
Bild och text: Eva Fidjeland
tryck: Nikitha Boktryckeri, 2009
grafisk form: Nikita
http://home.swipnet.se/NIKITHA
ISBN 978-91-633-4135-9
Ny bok - Astartes mage
Bildkonstnären och poeten Eva Fidjeland har kommit med sin andra lyrikbok, Astartes mage.
Hon debuterade som poet förra året med Metamorfos, också det en lyrisk bilderbok.
Astartes mage, ett något kryptiskt namn kan tyckas men Astarte är namnet på den mäktiga fruktbarhetens och krigets gudinna, besläktad med Ishtar hos folket i Kanaan, i Mesopotamiens och Feniciernas föreställningsvärld, c:a 1000 år före vår tideräkning. Vet man det är det enklare att gå in i Eva Fidjelands lyriska världsbild som är fylld av symboler, ordspråk och visdomsord: `Allt rör sig, ger ifrån sig ljud. Jag dansar mig en fri ande.´ säger hon inledande och för läsaren till en värld befolkad av ande och liv, själ och kropp, djur av olika slag. Katter mest. Det är en både mystisk och självklar beskrivning i ord och bild av katten som ett av människans älsta husdjur. Jag tror, utan att säkert veta, att Astartes mage syftar på en Eva Fidjeland närstående katt, vars pälsiga mage kan vara mycket trevlig att smeka. Som hängiven kattvän har jag god erfarenhet av hur behagfullt katter visar upp sin pälsighet och låter sig smekas över magen.
Urgamla kulturer
Eva Fidjeland rör sig suveränt i de urgamla kulturernas föreställningsvärldar. Hon manar fram symboler för kärek, liv och andlig klarhet, (det gjorde hon redan i debutboken Metamorfos), nämner djur och gudar vid namn. Bildernas färgskala känns lika urtida och lätt undflyende som de gamla gudarnas påverkan på människors sinnen. I bilder med detaljer av djurpälsar, speglas ett öga eller ett ansikte, gåtfulla.
Bilderna, montage som bygger på modern teknik men skapar ändå en känsla av tidlöshet. Bast eller Bastet, kattgudinnan med kvinnokropp och katthuvud, i Egyptisk forntida religion var katten ett heligt och mycket populärt husdjur som balsamerades och begravdes som mumie. I en dikt säger hon;
`Drömen är högsta form av vakenhet; den som blir medveten om sin livsdröm lever i flödestid.´
Ur kattperspektiv får bild och text en ny dimension. Kattens och människans gemenskap blir symboler för visdom. Egentligen handlar dikterna inte bara om kattdjur, utan om livets villkor.
Språkets klarhet
Språkets klarhet, är som ett av regn nytvättat fönster, det är lätt att känna närhet i tid och rum; `Det som är gott finns inte på grund av vår vilja, utan trots den. Kärkeken kräver ingenting, den vill bara välgång och godhet. Vi är förbundna med en ofattbar verklighet som fortsätter att existera även när vi förnekar den med viljan´. Och diktsamligen slutar; `Troligen kom den nubiska katten hit efter järnåldern, nosade omkring i världen med stor oro, förundrad över allting, kanske i ren dödsångest. Profeterna förde en bitter kamp mot hennes dyrkan.´
Förhoppningsvis är detta bara början på en diktargärning som kan ge många nya inblickar i mystik och filosofi kring människans förhållande till katten, naturen och sig själv. Den lyriska formen lämpar sig väl för att tolka det som är existentiellt. Lyriken är ju den svåraste av alla former av skrivande, den kan vara så levande och tidlös att den kan existera i tusentals år, som Astarte och kattgudinnan Bastet.
copyright RAGNHILD OXHAGEN
Ölandsbladet den 27 oktober 2009